Idag ska jag bara låta gå som den vill, inte styra, bara vara. Ikväll ska jag känna efter hur det gick.Till alla - ha en underbar dag - where ever you areSTOR KRAMCitat från Baravaras hemsida - Dörröppnare 1 (Har du möjlighet och vill, fundera inte 2 gånger på att gå kursen!)

I går var de skidlopp. Jag måste berätta om min älskade son som är så totalt befriad från jämförelens oherrans plåga och så full av liv och frihet.Det var knattelopp och de startade två och två med en halv minut mellan starterna, runt den 300 meter långa banan. När det var min sons tur ställde han sig i startpose pekade på det andra barnet och sa att "nu är det våran tur att vinna, mamma". Han pinnade på runt banan och åkte superfort. Några åkte förbi honom, han åkte förbi någon o.s.v När han kom på upploppet sa speakern hans namn och han höjde armarna i skyn och såg strålande lycklig ut.- Ja jag vaaaannnSen fick han guldmedalj som han tittade på länge och var lika stolt över som ett os-guld. Snabbt berättade han för sin gudmor att han gillar guld. Han var också mycket stolt över att de sagt hans namn när han åkte i mål och talade om det flera gånger.Till saken hör att han åkte detta lopp även förra året och att vinna hade ingenting med att slå någon annan att göra. Det är bara att vinna helt enkelt. Jag måste gjort något rätt...p.s Endera dagen ska han och hans bästa kompis åka till månen. Hur? Med raket så klart - vari ligger problemet?

Bild: Kempes AB, Stockholm Har hittat dessa på nätet av en slump. Fantastiska. Går nog att ha till allt, t.o.m min brors bröllop. (Hittas under smycken och accessoarer)

Slösurfar med längtan till våren. Fick ett rutigt perspektiv idag - känns rejält på nåt sätt, och klassiskt. Hittade detta hos Gudrun Sjödén, som har en härlig heminredningskatalog i år. Jag brukar tycka att det är för brokigt, men i år har de lyckats väl.

Ljuva Bebis, att snusa på. Våran bonus som egentligen inte skulle bli. Men bestämde själv att komma som ett tack till själva Livet.

Idag känns det lite deppigt. Allt är smutsigt inne och luktar illa. Barnen är galet bråkiga med varandra. Bebis verkar lite sjuk och andades så konstigt vid fem tiden i morse. Kom inte upp på riktigt förrän efter tio i ett strålande väder som gjort för utflykt, skidor och korvgrillning...- Men vi kom ut i allafall, efter konstaterande att bebis inte hade feber, om än bara på gården. - Har bråkat alldeles för mycket på barnen, MEN jag åkte faktiskt Tefat en gång och tittade medan de åkte i backen hur länge som helst. -Lagade en bra lucnh fast jag nyss ätit frukost till barnen och mig. Ingen youghurt!-Köpte korv och bröd + fikabröd så att jag inte behöver åka på affären nästa gång för att komma iväg på utflykt- Lånade trädgårdsböcker och tidningar av mamma för inspiration-Lärde min dotter att bära bäbis ordentligt - hon blev superstolt och jag fick hjälp

Och allt han sa var sant... Så mycket kärlek, så självklart, men vi måste göra jobbet med oss själva, själva! Jo tack jag vet.En tanke som gnager - varför måste vi "bli nåt"? Jag t.ex har en proffession, en titel, studerad och arbetad till. Skulle kunna tänka mig att omskola mig till Trädgårdsmästare för att få jobba mer praktiskt med något kreativt, jordnära som jag gillar. Men det är ju också att BLI nåt - varför? Varför inte bara vara och åka med, se var jag hamnar?

Ett litet inlägg till hinner jag. Även om jag gillar vårvintern med skidåkning, vit,vit snö som döljer höstens synder och djuren nedlortning, så suger det lite i magtrakten efter vårens värme och trädgårdens framtining. Hittade en längtansbild från countryliving som jag vill dela med mig av.