Himlen faller nerDet svider till där kniven skarJag har varit vaken hela natten känt om hjärtat sitter kvarkänt om hjärtat sitter kvarJag har litat på imorgonsom en troende trorJag skulle gjort så annorlunda om jag gick i andra skorom jag gick i andra skorJag är ingen soldatJag har inga vapen att ta tillDet är inget korståg jag vill gå Ställ mig inte i ett leddu få mig aldrig att stå stilljag fungerar inte dåJag är ingen soldatjag tänker inte såDet har härjat krig i husetDet har härjat krig i migMina ögonlock är tunga nusnart drömmer jag om digsnart drömmer jag om digJa jag har aldrig stått vid fronteneller försvarat det jag harMen i skärvorna och flagorna ligger ändå allting kvarligger allting ändå kvarJag är ingen soldatJag har inga vapen att ta tillDet är inget korståg jag vill gå Ställ mig inte i ett leddu få mig aldrig att stå stilljag fungerar inte dåJag är ingen soldatjag tänker inte såI rispan från din vrede ska jag sätta jord och såI skuggan av din stolthetska jag resa mig och gåJag är ingen soldatJag har inga vapen att ta tillDet är inget korståg jag vill gå Ställ mig inte i ett leddu få mig aldrig att stå stilljag fungerar inte dåJag är ingen soldatjag tänker inte såText: Lars Winnerbäck

Ooops nu är jag inte så kaxig längre. Jag har ju tidigare skrivit om att vi ska sälja 2 av våra 11 islandshästar. Men så ringde ett företag söder ifrån och vill minst ha fem! Och betalar bra, de är duktiga och hästarna kommer att få det bra. Vi har tänkt att dra ner lite på hästverksamheten men kanske inte så mycket. Men det är ett himla bra erbjudande.Nu kommer de på tisdag och tar med fem stycken om de gillar dem - HJÄLP! Så här ser avslappnade hästar ut...

Ok, det kanske inte var så farligt, lorten syns ju inte. Så här ser det ut en rätt städad dag hos oss. Om man bara fotar köksbordet där vi sällan sitter (har två matställen) så är det bara lite extra papper. För det har vi överallt! Vinklar man kameran lite mer mot baksidan på köksön så ser man pappersinsamling, katthårig matta som ska till kemtvätt, gammalt blädderblocks-block som jag har på mina kurser (senaste i november), lamineringsmaskin som aldrig används + mer papper. Kemtvätt!?? Kanske någon säger? Ärligt, vet jag inte om vi har någon i de närmaste städerna, nån borde ju finnas. Men jag har aldrig lämnat in nåt, men jag TÄNKER kolla upp om jag kanske borde lämna in den på kemtvätt, om det går. Så den lär nog ligga där ett tag till.Till mitt försvar så är det INTE jag som har tapetserat och satt dit den hemska bården. Lite väl blått, önskar att det vore vitt, det ska bli vitt! Men när?Idag har vi INTE städat - men det har jag inte knäppt kort på....

Jag känner mig frustrerad, detta med bloggandet. Jag vill skriva långa intressanta inlägg om saker jag har i huvudet. Det var ju liksom det som var grejen, att få skriva igen och få bort lite skrivklåda. Att strukturera upp livet och den terapi det innebär att få uttrycka sig.Men det blir aldrig tid över, det blir bara mikrobloggande där jag sitter med Bebis i knät och kollar runt sporadiskt, kan göra ett inlägg med pekfingervalsen till några av er andra fantastiska bloggare. Eller så sitter jag här och har ångest för nåt annat jag borde göra. Så att det blir sådana här oviktiga korta inlägg istället ha,ha Måste skärpa mig! Jag har ju inte ens knäpp kort på kalvarna (som nu blivit åtta) som jag lovade. Fy skäms.

Jag har smittats av fyrabarnasmamman och känner mig utmanad att "go public". Att tala om sanningen! Eftersom det är ett sådant stort dilemma detta med städning, hur fint man har och vad andra ska tycka. Jag tycker själv att det är jätteroligt att titta in till folk på webben och se deras fina bilder på allt de fixat hemma - det är inte det. Men det är också befriande att se att allt inte är så perfekt hela tiden. Åsså tycker jag att det är lite så där läskigt, skojigt. Som min man brukar säga "alltid retar det nån". Så välkommen hem till mig. Jag börjar lite smått - är inte riktigt lika modig som Persilja : )Här är min hall - just nu. Kanske inte syns på bilden, men det är riktigt lortigt på golvet också! Lägger också in en bild på vad katten gjorde efter hon gick ut. För balansens skull.

Ja men jag visste det! Bilen fungerar, jag var uppe kl. 7. Packad och klar. DÅ ringer de från badhuset och säger att de har en vattenläcka så att Babysimmet får ställa in och börjar först nästa vecka. Buuuuhäää.Stampar i golvet som en barnunge. "Jag VILL bada!"36 grader i vattnet. Sköna duschar. Kanske bastu om Bebis somnar efteråt. Bara jag och Bebis, mys,mys. Jag tror hon kommer att älska det. Hon älskar bada i badkaret med pappa. Träffa lite andra bebisar och mammor/pappor. GÖRA nåt! Buuuhää igen.Ja, ja jag var ju uppe i allafall. Tog en prommis med Bebis, men det är ju lite molnigt idag, mutter, mutter.

Denna dagen har också varit ljuvlig - jag är ledsen om det låter präktigt, men så är det. Nåt flyt tror jag. Vaknade i och för sig sent idag, men det gick bra ändå. Brukar få lite prestationsångest om jag inte orkar ta mig upp före halv nio. Fixade frukost åt barnen (second breakfast åt sonen som måste få macka av pappa så fort som möjligt - sen yoghurt) och vi åt tillsammans jag och barnen, mannen jobbade. Vilket inte är så vanligt med alla olika "kliva-upp tider". Kollade lite bloggar och stängde sen av datorn och gick ut i solen. Innan hade jag dock förklarat för dottern att hennes hår är hennes och att jag inte ska säga nåt mer om det - för jag tycker ju hon är fin jämt i vilket fall. Hon verkade rätt nöjd över det. Barnen lekte ute och jag hjälpte mannen med en veterinärbesiktning på fem av våra hästar. De ska böja benen på hästarna sen ska de springa och visa att de inte blir halta av böjningen. Och det blev de inte. Bebis sov bra och barnen var nöjda och snälla mot varandra. Jag kände mig harmonisk och jag och mannen fick faktiskt prata med varandra i lugn och ro. Dessutom kunde vi diskutera saker vi är oense om utan bråk! Vi har ätit två lagade måltider idag, jag har inte stressat och har t.o.m varit en sväng till handelsträdgården med sonen. Där köpte jag fin blomjord, 2 underbara stora Mårbackapelargoner, en bukett tulpaner + att jag fick en till på köpet och sonen köpte "hallowenfrön" som han kallar dem (pumpa alltså).Efter middagen som vi åt tillsammans utan att någon sa jag gillar inte, jag vill inte ha... , var det dags att åka på barngympa. Fick prata med lite vuxna människor och sonen hade jättekul. Sen åkte vi till mormor och hjälpte henne välja tapeter. Fastnade med bilen och kom loss. När vi kom hem sov sonen och var bara att bära in. Ja det är en bra dag för mig. Bara att njuta så länge det varar. Sen är det ju så underbart med alla uppmuntrande, kloka och fina kommentarer jag får när jag bloggar. Det är verkligen ett toppensätt att kommunicera på det här bloggandet. Och igår hade jag rekord många besökare - hjälp, men så trevligt. Tack alla!I morgon ska jag och Bebis å babysim för första gången (har gått med de båda andra) och jag ser framemot det så mycket. Ska bli jättemysigt. Mitt enda orosmoment är att det ska bli nåt strul med bilarna så att jag inte kommer iväg, jag har haft lite sånt oflyt på senaste tiden. Rapporterar imorgon hur det gick. Kram alla och godnatt!

Jag har funderat på en sak. Min dotter är snart åtta år och har långt hår. Vi bråkar alltid om hårborstningen. Hon hatar att kamma håret och jag har hotat med att hon får klippa sig om hon inte sköter sig (hatar dessa hot, jag hamnar alltid i den fällan) Hon sköter inte håret i allafall, och inte har hon behövt klippa sig heller. Jag har har argumentera om att håret blir trasigt när det tovar ihop sig som det gör och vi måste slita sönder det med borsten; och att man som sjuåring borde kunna borsta håret själv utan att någon säger till, åtminstone en gång om dagen; och att om man borstar håret varje morgon så slipper det bli grin och tårar för att det gör ont när man väl borstar det; och jag har vädjat till hennes känslor genom att hävda att vi blir ovänner i onödan bara pga. av håret, och det vill inte jag i allafall. Varje gång så lovar hon att borsta håret varje morgon. Men nej - det händer bara inte utan tjat. Men sen funderar jag över vems problemet egentligen är. Mitt eller hennes. Och vad är det som är problemet? Är det att hennes hår går sönder? Nej för det gör det egentligen inte enligt frisören. Är det att det gör ont att kamma när det tovat i hop sig? Skulle vilja säga ja men det är inte sant - för ärligt så är det hennes problem och hon väljer ju det och det är inte SÅ farligt. Egentligen om jag tittar långt, långt där inne så är det jag som har problem, för jag tror att folk ska tycka att hon ser sunkig ut - och vad ska de då tycka om henne då och om oss som familj? Att de ska dömma henne efter håret på nåt sätt - tror jag. Att hennes klasskamrater ska tycka att hon ser smutsig, sunkig ut. Men det är ju MITT problem. Hon bryr sig ju inte och känner verkligen inte att det är så, för då skulle hon ju kamma sig - jag lovar!Jag kan inte kräva att hon ska kamma håret för att jag vill. Och det är väl bra att en tjej inte bryr sig om sådana bagateller som att kamma håret. Det kommer ju att ändra sig - DET vet jag säkert. Egentligen borde jag ju uppmuntra "naturligheten". Jag har bestämt mig att inte kommentera hennes hår annat än positivt. Jag har redan ramlat dig flera gånger och sagt att: Glöm inte att kamma håret. Var har du gjort av borsten. Kamma håret nu när det är blött då blir det inte så struligt i morgonbitti o.s.v Men jag fortsätter försöket. Vad tror ni - är det rätt?