Nu är det storm igen på en av de vackraste ställena i Sverige (enl. Dubbelörnen - och jag håller med). Bron är avstängd och vi har haft strömavbrott i flera timmar. Balplasten viner runt träden och idag tordes jag inte låta Bebis sova ensam uppe - det låter som om hela taket ska rasa in. Nu sover hon i vagnen nere istället. I morse var jag ute en sväng för att sova ner henne. Det var soligt och jättevarma vindar, som inte var så hemska runt gården. Men när jag kom upp på ett krön så blev det mycket värre och jag fick vända. Då fick jag medvind och fick hålla hårt i vagnen så att den inte skulle fara iväg.Alla djuren som inte ids gå in i vindskydden står med rumporna mot vinden och verkar totalt avslappnade. Tänk om jag kunde ha ett sånt förhållande till vind. Jag blir stressad istället - det är som om vinden kryper in under skinnet och blåser där också. Fast det var värre förr, nu har jag liksom accepterat att vind - det bara är. Kankse bäst det om man måste bo vid havet för att inte få klastrofobi.En liten bild tillägnad dubbelörnen...

 

Dubbelörnen

12 april 2007 08:54

Får tårar i ögonen vännen... Tack vilken gåva... Jag lovar jag har gåshud på armarna när jag tittar på din bild... Underbart är bara förnamnet på vad jag känner över denna vackra plats...
Kommer garanterat på besök i sommar, måste bara få visa mannen denna fantastiska plats... Du får maila mig adressen till B&B du nämnde... dubbelorn@hotmail.com

Men himmel vilken blåst, känner likadant när det stormar som värst, en konstig kuslig ensam känsla. Denna känsla som är helt "bortblåst" dagen efter när solen skiner igen ;)

Kramar i mängder till dig

http://karljohansgarden.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hittade en uppmaning hos Clara som jag skulle vilja dela med mig av! Ta 20 minuter till denna - SNÄLLA   The story of stuff           ...

Mina påskägg  

I söndags var jag och sonen kreativa. Mästerverket ser ni på min andra blogg. Lycka och Liv....

I måndags så anlände vårt nytillskott på djurfronten. Det är ju några stycken nu! Jag är egentligen ingen hundvän. Har varit uppvuxen med hundar i alla former och alltid varit runt hundar - så bagarens barn... Men det är ju inte så att jag avskyr dem...

I går var jag på meditationskurs - och led. Det gjorde ont överallt och jag upplevde aggression. Låter inte så kul va? Men idag känns det att något har hänt att ett lager har släppt. Hur - vad, det vet jag inte. Han som hade kursen har en liten dikt ...