Fick ett sånt där roligt mejl med olika saker barn sagt. Har fått det förut men det är så många bra saker att skratta åt. En av roligheterna säger en liten tjej som bestämt hävdar att hennes farmor inte gillar att sola topless eftersom farmors toppar har blivit så lösaktiga. Hi Hi Detta fick mig att tänka på vad min dotter sa till mig när hon var tre år och i värsta barbieåldern. Hon satt på toaletten och jag stod där i bara trosorna och höll på att fixa iordning mig. - Mamma, när jag blir stor ska jag också ha sådana där bröst som du har. Sådana där raka och långa.- Ja men visst sa jag, det blir ju bra. Men du ska inte ha sådana där som Barbie har då?- NEHE! Skrattar hon, det går ju inte. Några månader senare deklarerade hon en morgon:- Men MAMMA vad dina bröst har vuxit. Nu är det ju ännu längreÄlskade ungarSom försvar åt mina bröst måste jag säga att jag ammade hennes lillebror precis denna period, samt att min bröst är helt ok, det är ingen dramatisk förändring vi talar om : )Måste också få återge en till rolighet från dagens mejl. Det en pojke som glatt deklarera att män fortsätter att göra celler hela livet men att de också kommer till en viss ålder. Den åldern kallas panikåldern.Min fråga: Varför pratas det så lite om den åldern?

Fick ett psykbryt igår på att allt bara kostar pengar och inga pengar kommer in. (inte riktigt sant men om vi hårddrar det så..) Eftersom det är jag som har koll på ekonomin blir jag så irriterad när det kommer hem grejer som jag inte vet är beställda. Idag dök det upp en ny el-stängselapparat. Ingen stor grej men det är så lätt att bara beställa när man inte har någon koll. Dessutom så ska vi sälja två hästar i vår för att vi ska ha lite färre nu (vi har 12 st) när vi fått en bebis och inte har lika mycket tid. Vi ska också bygga ut för korna i sommar så det kommer inte alls bli mycket tid över till hästverksamheten. Hästförsäljningen är en sån sak som HAN ska fixa. Vi har intresserade och vi har bestämt att vi ska sätta ut en annons. Men det blir aldrig - och då tycker jag att man ska inte göra av med pengar hejvilt om man inte ens orkar lyfta en arm för att få in lite extra pengar. Så det så.Så igår fick vi (ja jag fick fixa) in annonsen i allafall och det känns jätteskönt. Har redan svarat på ett mejl av en intressent. Dagen idag började inte så mycket bättre än igår. Bensinstopp (man kan inte tro det är sant) på väg till MITT första möte med sjukgymnasten - det drabbar alltid mej! Sambons bil (min har ju punka)har fel på bensinmätaren.... Snacka om att känna sig som familjen Taikon. Men med världen mest serviceinriktade mackägare så fixade det sig. De körde ut bensin till oss! En av fördelarna med att bo på landet.Sjukgymnasten var bra. Han förklarade att jag har en platt bröstrygg som jag kompenserar med en överrörlig nacke. Och det är därför jag har ont i nacke och axlar. Fick massage (sköönt) och övningar att göra. Dessutom förklarade han att många överrörliga personer har svårt att sitta och stå stilla eftersom man behöver byta ställning ofta. Ah-ha! Och jag som trodde jag var rastlös.Har hunnit njuta av solen och varit ute och plockat videkissar med bebis och sonen. Hann få altanen avsopad också - gillar sånt. Dottern kom hem från skolan idag på ett strålande humör och nu leker dem så bra. Bättre idag med andra ord.

Usch en sån dag. När jag ramlar ner har jag så svårt att ta mig upp. Spelar ingen roll att jag VET att jag har det bra m.mDet föddes tre kalvar idag, veterinären skulle komma för att ta obligatoriska blodprover på fåren, fårsaxen som behövdes för att raka halsarna funkade inte så vi måste låna en från en annan bonde. En kalv ville inte kliva upp så vi måste låna råmjölk från en tredje bonde, kalven klarade sig inte - sånt händer, men inte kul. Vi hade kor där vi sätter fast hästarna och ikväll var det lektioner - så korna skulle därifrån. Det vara bara det min sambo hade för sig, efter han skjutsat barnen + allt ordinarie arbete på gården. Bebis hade ont i magen hela dagen, vägrade sova annat än i bärsjalen. Jag var på risigt humör, min bil har punka och verkstaden hade inte rätt däck. Jag hatar att köra mannens inget-fungerar-utan-special-trix bil. Hela huset är kaos och jag måste gå igenom papperen för bokslutet och försäljning av förra gården, som ligger på olika ställen sen flytten. Vilket inte fungerar så bra utan sambons assistans med Bebis.Att få till en joggingrunda var inte att tänka på. Kunde dock kolla några av era underbara bloggar emellanåt när jag fick gå omkring med bebis. Barnen var inte på alltför strålande humör när de kom hem - jag smittade dem väl och mannen var väl inte heller som tagen ur en Harlequin (eller vad det heter) roman, definitivt inte lika förstående som Kaffeflickans Men nu är dagen över och jag ska bara in på skatteverkets hemsida och registrera momsen, sambon ska bara ut och fodra djuren som står inne och kolla kalvarna sen är det God natt.Hoppas solen lyser imorgon och jag vaknar på rätt sida - KRAM

För att förtydliga lite. Här är också utsikt från berget som jag lagt in bilder ifrån. I röda ringen ligger vår gård, fint det med, dock utan äppelträdgård och lummig grönska i trädgården. Men det får jag fixa framöver.

Bebis sover inte alls idag. Drömmer om en lummig trädgård så jag rorar mig med att sätta in en bild på vår FÖRRA Äppelträdgård.

Nu droppar det och vägarna börjar tina fram. Än är det snö kvar och vi kan åka skidor i vårsolen och bli riktigt bruna, om vi vill. Hos mig infinner det sig så här års ett slags sug att göra massa utegrejer. Jag är ingen atlet, skratt, men av någon outgrundlig anledning blir jag så sugen att motionera (läs springa) regelbundet och bli så där friskis. Anmäla mig till springlopp, lägga upp träningsprogram och så vidare. Jag har också ett konstigt förhållande till min kropp. På hösten och vintern lägger sig missnöjet över slappigheten på magen, kläder som inte sitter snyggt och en säker inställning av att jag kommer aldrig visa mig i bikini till sommaren. No way. Så här i början på våren är det samma tankar plus en osundhetsångest. De år jag lyckas komma igång med motionerandet mår jag ju toppen, men även de år där det går lite si och så med formen så går vikt och osundhetsnojjan liksom över, eller åminstånne blir den mycket mindre i samband med att löven spricker ut, det blir varmare och badsäsongen börjar. Jag har absolut inga problem att slänga på mig bikinin och kasta mig i vattnet i juli. Varför det är så vet jag inte. Bra är det nog men det innebär också att motivationen att få till den där sundheten med regelbunden träning liksom dalar efter ett tag. Och det är synd för drömmen är ju ändå att kunna hålla ett regelbundet tränande och en bra kosthållning någotsånär stabilt.Men nu ska jag surfa runt lite på motionssidor och kolla vilket träningsprogram som kan funka för en ammande trebarns mamma, två månader efter förlossningen med 15 kg övervikt. Och vilka skor jag måste köpa.

Jag surfar runt och ser att de flesta pratar om våren. Här är det fortfarande snö men det försvinner i rask takt. Idag har det gått undan. Solen värmer. Det är härligt. I år har det gott fort tycker jag. Knappt hunnit varit vinter, men det var en fruktansvärd långsträcka innan snön kom. Kommer ni i håg julen? Nä gör inte det. Även här var den tragisk, vädermässigt sett. Dessutom var jag var toktjock och låg på soffan (var gravid, sjukskriven och hade för mycket fostervatten) medan alla andra fixade julen. Men det funkade faktiskt bra, min sambo strök gardiner för första gången i sitt liv och fållade upp dem med strykband. Bara en sån sak. Jag gjorde verkligen INGENTING och vi hade julafton med alla hemma hos oss.Det var drygt två månader sedan.... om två månader till är det nästan sommar! Är det fler än jag som tycker det är konstigt att man är lika förvånad/imponerad/lycksalig varje år när snön smälter, solen värmer, första vårblommorna dyker upp och de första löven kommer? Och visst är det underbart.En liten sommarbild på min dotter

Å så tog det tvärstopp. Flödet snörptes rakt av och det blev, ja bara stopp. Vissa dagar är vissna dagar. En helt vanlig dag men ack så svårt att se nåt riktigt bra.Jag tror som Lyckliga Grodan att lyckan är ett val. Men för mig måste det grunda sig i kroppen, det är en känsla som jag kan välja att känna OM jag hittar den. Ett flöde. Just nu finns det inte.Inte så att jag är olycklig men det känns segt. Måste nog fundera ut några bra-saker som jag har gjort som pepping. Tro om jag får ihop tre.1. Lekt med barnen - lite i allafall2. Fått ordning på lite av vårens bokningar som låg och skvalpade.3. Inte blivit arg - det är bra!Suck, suck inte mycket det....Och vilket väder sen.