Jag kom till insikt idag. Pratade med en kompis som mår dåligt och vi pratade om hur man går an och fixar och donar. Sen när något inte går enligt planerna. Det blir på nåt annat sätt, någon behöver skjuts, mannen bara måste hjälpa någon annan, barnen kommer på att de behöver skridskor till skolan i morgon när man redan är sen med maten - då, om man inte är i fas, går man i taket och tror att man ska bli sinnessjuk (läs: blir sinnesjuk för en stund). Varför är det så? Jo för att kontrollen rämnar och jag inte kan hantera det, helt enkelt för att man har för mycket.Men så kom vi in på att det finns människor som kan få mig att känna sig som en av de där "perfekta grannarna/föräldrarna/kroppen/anställda", sån som man själv avskyr för att de är så j-vla bra och säker ryter på sina barn bakom lyckta dörrar. Det finns de som får MIG (som har så lortigt, aldrig kommer ihåg någonting, aldrig räcker ända fram, har barn med tovigt hår o.s.v.) att känna mig som en hycklande "perfektis". Som när de kliver innanför dörren en välstädad dag, få mig att önska att JAG hade det lite mer stökigt, lortigt, rörig, för att JAG vet att det är inte DET som räknas och min välstädade fasad får mig att känna att de kanske tänker liknade tankar om mig som jag tänker om andra "perfektisar". Att den fasad jag visar upp inte är JAG. Det finns sådana människor.
Fialotta
28 mars 2007 15:07
Ja så sant! Varför har vi så höga krav på oss. Vi är ju inte mer än människor. Sen finns det ju alltid de som är "bättre" (tillsynes) och "sämre" än oss själva. Det där kan jag fundera rätt mycket över eftersom jag i andras ögon är en "perfektis" men jag tänker inte på att jag är det. Nu tänker jag mest på hemmet då. Jag älskar att städa och plocka och pyssla. Men jag blev helt förfärad när jag fick höra från flera håll att folk knappt vågar röra något hemma hos oss för att de tror att JAG ska reagera. Jag är ju inte alls sån! Hm, ja det är underligt de där. Jag tror så mycket om folk och folk tror så mycket om mig.
Du, vad trevligt att få kika in i ert hem!
http://www.fialotta.bloggagratis.se
Lantliv
28 mars 2007 17:09
Ja men visst är det så - att vi tror så mycket och att vi tror att andra tror att vi tror att..... Suck. Jag har några "hang ups" som ja gbrukarar försöka komma ihåg. Att göra är inte samma sak som att prestera, och vi kan aldrig jämföra oss för vi har aldrig rätt bakgrundsfakta och aldrig full koll på alla förutsättnignar. Men jag lyckas inte alltid komma håg det.
Arga Mamman
28 mars 2007 17:55
Det är väl just det där du säger om fasaden som är kärnan i problemet, inte sant? Vem är det jag plockar för? Min man tycker att jag så fånig när jag ränner runt som ett skållat troll för att fixa till när vi ska få besök - det ser ju aldrig annars ut så hos oss... Det viktiga är väl att vi som bor här trivs tycker han. (Ska tillägga att han är pedanten och jag slarvern, men jag har visst lyckats omvända honom.. :)
Men sedan är det väl just det att man någonstans inom sig också skulle vilja ha så där fint och undanplockat hela dagarna, men orken och tiden räcker väl inte riktigt till. Framförallt så prioriterar jag andra saker mellan varven och då hinner det ju bli ett bombnedslag.
Lite beror det väl också på vilka man omger sig med? Vissa vänner känner man ju sig så avslappnad med att inte ens gamla kissblöjor i badrummet kan få en ur balans, medans andra ger en totalångest!
Kram
Dubbelörnen
29 mars 2007 08:01
Tack o lov har jag nog kommit längre... Visst kanske jag drar runt med dammsugaren o då på mitten bara (!) o tar kanske dammet där det syns som värst... resten struntar jag fullkomligt i. Bryr mig inte ens om att komma med någon ursäktande förklaring. De som kommer hit, förutsätter jag kommer för min skull o de andra s k vänner/bekanta har jag skalat bort. Men det har tagit tid att komma så här långt!
Kramar
http://karljohansgarden.blogspot.com
Clara
29 mars 2007 09:39
Att få till det lite "lagom" är svårt....både när det gäller det ena och det andra. En svår balansgång!
Förresten så tror jag att jag har en bok här som du skulle gilla att läsa, den handlar om värderingar och tankar...m.m m.m
Fyra grundstenar till ett bättre liv av Don Miquel Ruiz. En lite banal titel kanske ...men klart tänkvärd. En bok som man kan läsa i då och då...fundera och filosofera. Den genomsyrande länken genom hela boken är nog egentligen att man endast kan förändra en sak....och det är sig själv och sina tankar. Ett boktips från Claras Linneskåp...kram på dig!
http://claraslinneskap.bloggagratis.se
Persilja
29 mars 2007 10:58
Det här är ju en fråga som ständigt dyker upp! Man är själv med och skapar det här trycket att det ska levereras "snygg fasad", och ändå vill man slippa ifrån. Det krävs en stark själ att ändra detta beteende. En del är starka och skiter i vad andra tycker. Men arga mamman har så rätt; man borde inte umgås med de som får en att skämmas! Fast de finns ju där som grannar, släktingar och en vänner så man kommer inte undan. Nej, man får jobba med sig själv. VÅGA visa snusket. Stök har jag kommit förbi, det bjuder jag på, men jag vill fortfarande låtsas vara renligheten personifierad...Så DÄR måste jag jobba med mig själv!
Lantliv
29 mars 2007 18:21
HAr också kommit fram till att det är den inre friden som spökar. Har jag kaos inom mig blir jag mer stressad av att det är kaos runt mig också. Är det lugnt fixar sig allt. Vad skönt att komma dit dubbelörnen, jag är på väg - jag lovar!Och tack Clara för boktipset, känner igen titeln, undrar om inte mamma har den boken. Måste kollas upp! Och Persilja, jag har också kommit ganska långt vad det gäller stöket, det är liksom rätt ok, men det är lorten. Är det bara mina barn (läs: mannen också) som det bara rasar smuts ifrån när de kommer in. Vi har inte ens hund! Två katter som hårar men det borde man ju fixa... Var kommer lorten ifrån? Samma ställe som strumporna åker till?
Hannele
30 mars 2007 10:26
(En sak sa jag till barnen i alla fall, att på MORGONEN skrev jag inte på några lappar, fixade inga sportgrejer eller matsäckar.. De lärde sig säga till på kvällen, även, om de till och med väckte en någon gång :)
http://hannelesparadis.blogspot.com
