Jag känner mig frustrerad, detta med bloggandet. Jag vill skriva långa intressanta inlägg om saker jag har i huvudet. Det var ju liksom det som var grejen, att få skriva igen och få bort lite skrivklåda. Att strukturera upp livet och den terapi det innebär att få uttrycka sig.Men det blir aldrig tid över, det blir bara mikrobloggande där jag sitter med Bebis i knät och kollar runt sporadiskt, kan göra ett inlägg med pekfingervalsen till några av er andra fantastiska bloggare. Eller så sitter jag här och har ångest för nåt annat jag borde göra. Så att det blir sådana här oviktiga korta inlägg istället ha,ha Måste skärpa mig! Jag har ju inte ens knäpp kort på kalvarna (som nu blivit åtta) som jag lovade. Fy skäms.

 

Kaffeflickan

23 mars 2007 19:47

Jag känner igen mig. Jag bara orkar inte, när jag väl har tiden. Och dessutom värker mina handleder så jag kan inte skriva så mycket som jag vill.

Ps... Glömde skriva häromdagen: Ibland skiter JAG i att kamma mig...

http://timelessrooms.blogspot.com

 

Kajsa

23 mars 2007 23:35

Precis så är det för mig också! Funderar ibland på att lägga ner när jag ändå aldrig skriver de där djupa tankarna/fyndiga texterna/viktiga kommentarerna som jag startade bloggen för att göra (höga tankar om mig själv, jag? Ha ha ha). Istället blir det mer eller mindre ett publikt fotoalbum på min bebis :-/

http://kajsaomkajsa.blogspot.com

 

Lantliv

24 mars 2007 21:20

Kaffeflickan: Ja varför är det så? Tråkigt med dina handleder, det visste jag inte hoppas det blir bättre.
Kajsa, kul med en ny kompis, måste springa in till dig och kolla. Och titta på din bebis så klart, de djupa texterna sitter nog rätt djup (!) det är därför de inte liksom kommer fram, eller jag vet inte.

 

Hannele

25 mars 2007 13:14

Mikrobloggande är toppen.

http://hannelesparadis.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hittade en uppmaning hos Clara som jag skulle vilja dela med mig av! Ta 20 minuter till denna - SNÄLLA   The story of stuff           ...

Mina påskägg  

I söndags var jag och sonen kreativa. Mästerverket ser ni på min andra blogg. Lycka och Liv....

I måndags så anlände vårt nytillskott på djurfronten. Det är ju några stycken nu! Jag är egentligen ingen hundvän. Har varit uppvuxen med hundar i alla former och alltid varit runt hundar - så bagarens barn... Men det är ju inte så att jag avskyr dem...

I går var jag på meditationskurs - och led. Det gjorde ont överallt och jag upplevde aggression. Låter inte så kul va? Men idag känns det att något har hänt att ett lager har släppt. Hur - vad, det vet jag inte. Han som hade kursen har en liten dikt ...