Ooops nu är jag inte så kaxig längre. Jag har ju tidigare skrivit om att vi ska sälja 2 av våra 11 islandshästar. Men så ringde ett företag söder ifrån och vill minst ha fem! Och betalar bra, de är duktiga och hästarna kommer att få det bra. Vi har tänkt att dra ner lite på hästverksamheten men kanske inte så mycket. Men det är ett himla bra erbjudande.Nu kommer de på tisdag och tar med fem stycken om de gillar dem - HJÄLP! Så här ser avslappnade hästar ut...

Ok, det kanske inte var så farligt, lorten syns ju inte. Så här ser det ut en rätt städad dag hos oss. Om man bara fotar köksbordet där vi sällan sitter (har två matställen) så är det bara lite extra papper. För det har vi överallt! Vinklar man kameran lite mer mot baksidan på köksön så ser man pappersinsamling, katthårig matta som ska till kemtvätt, gammalt blädderblocks-block som jag har på mina kurser (senaste i november), lamineringsmaskin som aldrig används + mer papper. Kemtvätt!?? Kanske någon säger? Ärligt, vet jag inte om vi har någon i de närmaste städerna, nån borde ju finnas. Men jag har aldrig lämnat in nåt, men jag TÄNKER kolla upp om jag kanske borde lämna in den på kemtvätt, om det går. Så den lär nog ligga där ett tag till.Till mitt försvar så är det INTE jag som har tapetserat och satt dit den hemska bården. Lite väl blått, önskar att det vore vitt, det ska bli vitt! Men när?Idag har vi INTE städat - men det har jag inte knäppt kort på....

Jag känner mig frustrerad, detta med bloggandet. Jag vill skriva långa intressanta inlägg om saker jag har i huvudet. Det var ju liksom det som var grejen, att få skriva igen och få bort lite skrivklåda. Att strukturera upp livet och den terapi det innebär att få uttrycka sig.Men det blir aldrig tid över, det blir bara mikrobloggande där jag sitter med Bebis i knät och kollar runt sporadiskt, kan göra ett inlägg med pekfingervalsen till några av er andra fantastiska bloggare. Eller så sitter jag här och har ångest för nåt annat jag borde göra. Så att det blir sådana här oviktiga korta inlägg istället ha,ha Måste skärpa mig! Jag har ju inte ens knäpp kort på kalvarna (som nu blivit åtta) som jag lovade. Fy skäms.

Jag har smittats av fyrabarnasmamman och känner mig utmanad att "go public". Att tala om sanningen! Eftersom det är ett sådant stort dilemma detta med städning, hur fint man har och vad andra ska tycka. Jag tycker själv att det är jätteroligt att titta in till folk på webben och se deras fina bilder på allt de fixat hemma - det är inte det. Men det är också befriande att se att allt inte är så perfekt hela tiden. Åsså tycker jag att det är lite så där läskigt, skojigt. Som min man brukar säga "alltid retar det nån". Så välkommen hem till mig. Jag börjar lite smått - är inte riktigt lika modig som Persilja : )Här är min hall - just nu. Kanske inte syns på bilden, men det är riktigt lortigt på golvet också! Lägger också in en bild på vad katten gjorde efter hon gick ut. För balansens skull.