Persilja

3 mars 2007 23:14

Att "bara" flyta med och försöka var lycklig med det lilla är det största man kan göra. Har man väl satt en hoper barn till världen så ska man njuta av dem. Av deras sällskap. Snart är de stora och det går fort. Det bästa du kan ge dem är din närvaro! Grubblar man på sin yrkeskarriär blir man så orolig...Man hinner med det också. skit i vad "folk" tycker. Alla borden och måsten är så orealistiska. Det viktiga är att man är sann mot sig själv. Klyscha? Ja, kanske, men om man är lycklig i det lilla livet så passa på och njut! Det är den bästa tiden!!!
Plötsligt "måste" man ut i stora världen igen, men den dagen den sorgen!!!

Lantliv

4 mars 2007 14:52

TACK! Precis vad jag behöver höra och egentligen vet. Stor kram

Manne

6 mars 2007 02:15

Jobba kreativ med händerna.

Något som så många gånger under mina många år på samma arbetsplats funderat över.

Just trädgård har och är min favoritfundering.
Vet ju att jag har gröna fingrar om jag tillåter mig att smeka och leka med mina/våra lommor hemma.

Och jag är kusligt fascinerad av allt som växer.

Att just ha en stämpel och en titel är tyvärr något jobbigt krav som är alldeles för vanligt idag.
Själv har jag bara gått gymnasiet, skrapat ihop några få högskolepoäng på fria kurser.

Men just att det skall finnas något fint i att lagt många år i skolbänken och sedan ett välbetalt jobb....när det man har finns framför ögonen.
Tror inte att det är så hälsosamt att hela eler stora delar av livet jaga någon annanstans.

Du gör rätt i som försöker vara med barnen, du tar en paus. För att uppleva livet....

Och Persilja har så rätt...att bli tårögd av lycka när man stirrar på ett daggvått spindelnät, DET är att leva....

Lantliv

6 mars 2007 09:24

Tack Manne för kloka ord, skönt att det finns fler som funderar i dessa banor