Har fått en lista om 10 sätt att leva ett lyckligt liv. Så nu har jag börjat med första punkten 1. Acceptera det som ärDen första orsaken till att vi är olyckliga är att vi vill att livet ska vara något det inte är. Här hos mig är det nog rätt bra ändå. Mycket som kunde vara annorlunda, men (och nu tränar jag) jag har 3 underbara ungar som faktiskt lyssnar på vad jag säger ibland och som älskar mig trots allt. Jag har också en bra man som är otroligt duktig på att göra det han gör, med djuren och gården. Vi skulle inte kunna bo här om han inte fanns i bilden. Faktiskt, även om jag ibland tror (tycker) att livet skulle vara bra mycket enklare utan tjatet på honom också. Dessutom så vet jag ju varför vi är tillsammans egentligen om jag känner efter.Sen ska vi ju vara oerhört tacksamma att vi har den här möjligheten att bo på jordens vackraste plats och driva vår gård som vi drömt om. Att vi faktiskt lyckats bygga upp detta från minus. Och nu ska vi utöka ytterligare. (vi köper 10 till dikor vilken dag som helst och ska bygga ut till sommaren). Det blåser lyckliga vindar och jag känner mig kreativ. Det är bra att träna på att vara lycklig. Passar bra med ett Osho citat: "To be creativ is to be in love with life"Jag får ta nästa punkt imorgon

Försöker få bebisen att sova. Vi gick på uppfriskande promenad på förmiddagen. Gick bara till gamla skolan så att jag precis kan se viken i gästhamnen med sjöbodarna. Underbart. Lite disigt och några kyliga vindar, men skönt ändå. Härligt med nya jacka jag köpte igår. Kul att känna sig lite fint fast jag bara går om kring ibyn. Såg att grannen var ute med sparken, på håll. Så inget småprat idag. Bebis sover som en stock så länge vagnen rullar. Men så fort vagnen stannar så tar det 2 minuter så gråter hon. Så idag är det en nära mamma dag. Efter två försök gav jag upp och tog in henne. Lite snuttande sen i ner i bärsjalen. Den funkar bra, hon somnar alltid där. Bärsjalen är så toppen. Hade inte det med mina två andra barn. Men eftersom vi skulle få låna en babybjörn så köpte jag en Hoppediz som vi haft i en månad. Hur man knyter går snabbt att lära, sen är det bara njuta av lilla livet i lagom "snusningshöjd" samtidigt som jag faktiskt kan göra saker utan att få alltför ont i axlarna.Det blev ingen lugn stund över efter trixandet med bebisen. Sambon och 4 åringen kom snabbt hem igen efter utfärden med traktorn. Lånade grindar skulle hämtas hos en annan bonde i bygden, då kalvarna rymde igår och deras utevistelse behöver förstärkas. Vi köpte ju en "ny" traktor för några veckor sedan och den går ju så fort. Det är så mycket enklare nu, våra tidigare traktorer var ju av årgång 67 coh 68. Bra men inte snabba.Men nu behöver jag inte var orolig att möta vita tjuren på gården, han är inte kul. Men jag är ju faktiskt lite rädd för kor, särskilt tjurar. Han är nog inte så farlig ändå, men han är rädd av sig och de brukar vara de farligaste...